12 Maj
Hellu
Nu var det över sex månader som jag skrev ett inlägg senast, tiden bara försvinner det händer väldigt mycket just nu. Det är både bra och lite mindre bra. Bor inte längre i Katrineholm utan några mil utanför i ett stort hus med min älskade sambo och min son. Och trivs väldigt bra, det är skönt att slippa all stress inne i stan, men samtidigt är det väldigt svårt att passa in här ute men det kommer väl med åren. Jag är inte som alla andra jag är ganska udda MEN sån är jag bara, varför ska man vara som alla andra.
Sedan en sak till en del av er som har mig på Facebook har nog inte kunnat missat att vi ska få tillökning om ca 10 veckor. Men det är säkert någon som inte vet om detta.
Nu är det så att en del kommer nog och tycka varför säger hon så, hon ska vara glad och lycklig att hon är gravid. Visst jag är jätte glad att vi ska få en lite bebis till, men det har varit och är fortfarande en väldigt jobbig tid. Har vart tvungen att lägga studierna på hylla sedan i januari på grund av att jag har foglossning vilket inte är så roligt, som har lett till att jag har / är sjukskriven under en längre period, vilket börjar bli ganska jobbigt att bara gå hemma hela dagarna för att foglossningen blir inte bättre av att gå upp och ner i trappor, vilket jag ska undvika men det är väldigt svårt eftersom vi har trappor lite här och var i huset. Det är ganska konstigt att när jag var borta några dagar hos mamma i Kumla och bara tog det lugnt och där fans inga trappor alls blir det väldigt mycket bättre bra av att vakna på morgonen och inte känna att det gör ont någonstans att man känner sig "normal" för en stund är underbart. Men som sagt man hör knappt talas om såna här problem för det får man aldrig vet, utan det får man upptäcka själv sedan när man säger till andra som har varit gravida kommer det fram att "jag hade oxå foglossning" m,m. Men varför ska det vara så är det tabu att prata om att man har foglossning illamående m,m nej jag tycket att man ska veta att det inte är en dans på rosor alla gånger. Bara som t,ex. att kunna göra vanliga sysslor som städa tvätta hämta och lämna på dagis är ett väldigt stor ska för mig just nu eftersom jag måste gå med kryckor större delen av tiden, som leder till att jag får stora blåsor i händerna och kraftig värk i en axel. Vilket leder till att jag är väldigt begränsad för tillfället. Ska jag försöka göra nånting så vet jag att jag kommer få ångra det senare, inte lyfta tungt det är väldigt frustrerande när sonen vill att jag ska bära han det tar emot att säga nej mamma kan inte mamma har aj aj och det vill jag egentligen inte att han ska se, Men tyvärr så vet han att mamma har aj aj han har till och med börja härma mig hur jag går eftersom jag inte kan gå normalt. Om jag ska försöka förklara hur det ser ut typ som en vacklande pingvin som försöker ta sig fram.
Men det får vara allt för idag, det blev visst ett ord bajs inlägg men det är alltid någon som tycker det är intressant att läsa om. Nu måste jag sova det är en dag imorgon oxå. Ska försöka bli bättre på att skriva men vågar ie lova nått.
Puss & Kram
Nu var det över sex månader som jag skrev ett inlägg senast, tiden bara försvinner det händer väldigt mycket just nu. Det är både bra och lite mindre bra. Bor inte längre i Katrineholm utan några mil utanför i ett stort hus med min älskade sambo och min son. Och trivs väldigt bra, det är skönt att slippa all stress inne i stan, men samtidigt är det väldigt svårt att passa in här ute men det kommer väl med åren. Jag är inte som alla andra jag är ganska udda MEN sån är jag bara, varför ska man vara som alla andra.
Sedan en sak till en del av er som har mig på Facebook har nog inte kunnat missat att vi ska få tillökning om ca 10 veckor. Men det är säkert någon som inte vet om detta.
Nu är det så att en del kommer nog och tycka varför säger hon så, hon ska vara glad och lycklig att hon är gravid. Visst jag är jätte glad att vi ska få en lite bebis till, men det har varit och är fortfarande en väldigt jobbig tid. Har vart tvungen att lägga studierna på hylla sedan i januari på grund av att jag har foglossning vilket inte är så roligt, som har lett till att jag har / är sjukskriven under en längre period, vilket börjar bli ganska jobbigt att bara gå hemma hela dagarna för att foglossningen blir inte bättre av att gå upp och ner i trappor, vilket jag ska undvika men det är väldigt svårt eftersom vi har trappor lite här och var i huset. Det är ganska konstigt att när jag var borta några dagar hos mamma i Kumla och bara tog det lugnt och där fans inga trappor alls blir det väldigt mycket bättre bra av att vakna på morgonen och inte känna att det gör ont någonstans att man känner sig "normal" för en stund är underbart. Men som sagt man hör knappt talas om såna här problem för det får man aldrig vet, utan det får man upptäcka själv sedan när man säger till andra som har varit gravida kommer det fram att "jag hade oxå foglossning" m,m. Men varför ska det vara så är det tabu att prata om att man har foglossning illamående m,m nej jag tycket att man ska veta att det inte är en dans på rosor alla gånger. Bara som t,ex. att kunna göra vanliga sysslor som städa tvätta hämta och lämna på dagis är ett väldigt stor ska för mig just nu eftersom jag måste gå med kryckor större delen av tiden, som leder till att jag får stora blåsor i händerna och kraftig värk i en axel. Vilket leder till att jag är väldigt begränsad för tillfället. Ska jag försöka göra nånting så vet jag att jag kommer få ångra det senare, inte lyfta tungt det är väldigt frustrerande när sonen vill att jag ska bära han det tar emot att säga nej mamma kan inte mamma har aj aj och det vill jag egentligen inte att han ska se, Men tyvärr så vet han att mamma har aj aj han har till och med börja härma mig hur jag går eftersom jag inte kan gå normalt. Om jag ska försöka förklara hur det ser ut typ som en vacklande pingvin som försöker ta sig fram.
Men det får vara allt för idag, det blev visst ett ord bajs inlägg men det är alltid någon som tycker det är intressant att läsa om. Nu måste jag sova det är en dag imorgon oxå. Ska försöka bli bättre på att skriva men vågar ie lova nått.
Puss & Kram
Kommentarer
Trackback
