Nettan Iwarsson

Vet inte hur allt detta ska sluta, jag har varit "sjuk" i en vecka (magen som styr mitt liv). Det är inte så lätta att försöka klara av skolan, när min mage styr mig väldigt mycket. Vilket är väldigt jobbigt och påfrestande för mig. Men jag försöker göra mitt bästa när det gäller skolan. Men får panik bara jag ska sätta mig på bussen. den resan tar ca en timme att ta sig in till skolan. det kan hända väldigt under den tiden. Jag vet inte om jag akut måste på toan eller om jag måste spy och det är inte kul att behöva hoppa av bussen nån stans för jag får panik och måste ta mig hem igen. Det är inte så många bussar som åker förbi beroende på vart jag måste hoppa av. Vilket också svårt att ta sig hem igen. Så min mage bestämmer över mig.

 

Jag vill verkligen plugga, men det är svårt när allt är som det är just nu. Men jag försöker lösa det med mina lärare så gott det går. Sedan är dom även väldigt förstånde om mina magproblematik. Som tex när jag tar kramplösande (papaverin) som jag tyvärr måste ta när magen krampar. Om jag inte tar dom tabletterna så har jag jätte ont i magen och kan inte röra mig, ligger i fosterställning och vill bara dö för det gör så himla ont. men nu till varför det är svårt att ta dom tabletterna när jag är i skolan. Jag blir väldigt påverkad av dessa tabletter jag bil trött och känner mig lite borta och sedan inom ca två timmar somnar jag av dom. Vilket gör det svårt att ta dom när jag är i skolan, för jag tror inte skolan tycker det är ok att sova i drygt fyra timmar. Tror jag reagerar så pass starkt av dom på grund av min låga vikt på ynka 52 kg och till min längd på 170 cm. Det är väldigt jobbigt att jag måste dagligen ta fyra olika mediciner bara för att ta mig igenom en "vanlig" dag.

 

Jag vet att jag kommer att behöva ta alla dessa mediciner under en väldigt lång tid eller till och med resten av mitt liv. På grund av att en läkare som gjorde fel under en undersökning. Som nu tyvärr har blivit att jag lider av IBS. Så jag hoppas verkligen denna läkare få dåligt samvete av detta han har gjort mot mig. Så jag undrar hur mitt liv kommer att bli nu, kommer jag kunna leva normalt igen? kommer jag kunna klara av att fullfölja min utbildning och kommer jag klara av att jobba?

 

Jag önskar att jag så småningom kommer att kunna leva ett någorlunda normalt liv och ta hand om min lilla familj igen. Som det ser ut nu så är jag konstant trött på grund av mina mediciner. Jag har ingen ork i kroppen att städa tvätta laga mat längre. Kan ibland få för mig att städa lite då och då men orkar inte hålla på så länge som jag vill. Sen till följd av att jag inte har så mycket ork i kroppen blir det mindre och mindre saker jag vill göra som t.ex. att träffa familj och vänner. Jag blir mer och mer fast här hemma, vill knappt gå utanför dörren. Vilket leder till att jag mår väldigt dåligt av att jag inte träffa vänner m,m. Men det är nog inte så konstigt att jag mår dåligt, när magen inte fungerar, så fungerar inte kroppen som den ska heller. Så ja jag kan ärligt säga att jag är deprimerad på grund av min IBS, jag vill hellre att folk i min omgivning ska veta hur jag mår. Därför är jag väldigt öppen om hur jag mår och vad som händer i mitt liv.

 

 

Samtidigt att försöka hålla modet upp är väldigt svårt. Men jag försöker hela tiden att ha saker att göra. Det är väldigt bra att ha lite olika intressen. Jag gillar att pyssla med mina naglar kan sitta i timmar och fila å måla naglarna. Sen har jag även hittat en ny kompis som även hen har IBS, så hen pratar jag med flera gånger om dagen. kan prata med hen om allt och lite till och det är skönt att prata med nån som också har problem med IBS och även diskutera saker som en "vanlig" person inte kan förstå på samma sätt som dom som lever med IBS.

 

Nu springer klockan iväg som vanligt, jag måste försöka äta lite så jag kan ta mina mediciner. Sen måste jag sova ska upp om sex timmar igen. Det är bara att försöka sova, men det är lite svårt. Det är mycket som snurrar i huvet på nätterna. Men bara att göra mitt bästa.